Idag fick jag lära mig ett nytt uttryck. En bug-duck.

När en programmerare behöver förstå varför en kod buggar plockar hen upp sin bug-duck, en gummianka, och förklarar för ankan vad koden ska göra, för att sen beskriva vad koden istället gör. Förvånansvärt ofta uppstår en plötslig insikt om var buggen är.

Är det inte underbart vad ett par välvilliga öron kan bidra med?

Spännande är också vad som händer i relationen mellan den som talar av sig och den som lyssnar.

Vad sägs om ett litet själv-test?

  • Ta papper och penna.
  • Tänk på en person som du har arbetat med och som du anser var bra på att lyssna. Det får gärna vara f.d. chef.
  • Stäng nu ögonen några sekunder och visualisera personen.

Öppna sen ögonen och skriv ner vad du spontant känner för personen.

Har du följt instruktionen så har du med största sannolikhet skrivit väldigt positiva ord. Ord som respekt, beundran och tillit är de jag oftast får höra när jag gör denna övning med chefer i alla möjliga länder. Det är starka ord, särskilt om den man tänker på var en chef. Jag är dessutom beredd att slå vad om att du gärna arbetar för den chefen igen. Det är nämligen så att vi gärna följer den goda lyssnaren. Den som lyssnar leder.

Följdfrågan är: hur bra är du på att lyssna? Eller föredrar folk att tala med en gummianka?

Läs mer om Stardust Consulting här