Jag blir alltmer övertygad över att vi går mot en individualisering av våra organisationer.

Så länge det var arbetsgivarens marknad så var det allra enklaste att ha ett arbetsgivarerbjudande som var “one-size-fits-all”. Men när det nu istället råder brist på talanger så funkar inte det sättet att tänka längre.

Dessutom ökar ju mångfalden på våra arbetsplatser konstant (t.ex. skall vi för första gången ha fyra olika generationer på våra arbetsplatser, samtidigt, och vara attraktiva för alla fyra), vilket då ökar behovet av individualiserade erbjudanden till våra medarbetare för att de skall vilja stanna. Det kan t.ex. vara:

Förmåner – vill du hellre spara till pensionen än att ha ett gymkort? Eller få en bättre sjukförsäkring?
Rollbeskrivningar – hur kommer du bäst till din rätt? Vad vill du utvecklas inom? Vad vill du inte jobba med?
Arbetstider – när passar det dig bäst att jobba? Småbarn på dagis? Eller vill du jobba 60%?
Jobba hemma – vill du bara ha en arbetsplats på kontoret? Eller bara hemma? Eller både och?
Utvecklingssamtal – behöver du ett om året? Eller ett i månaden? Eller ett i veckan?
Lärstilar – lär du dig helst på kurs? Eller på Youtube? Eller genom att få pröva själv?

Listan kan göras lång, men jag tänker att alla de organisationer jag ser i mitt konsultyrke skulle tjäna på att tänka igenom hur de kan öka graden av individualisering i sitt erbjudande.

Men det kräver givetvis också att fackliga organisationer och vår arbetsrätt ser det här som en positiv utveckling…

Hur ser det ut där du är? Är företagets erbjudande till dig tillräckligt individualiserat?