Behövs det en spådam för att rekrytera rätt?

 

Har du någonsin blivit testad när du har bytt jobb? Du vet, när du måste fylla i allt från IQ-test till personlighetstester?

Personligen tycker jag det är roligt att göra, men inser också hur oerhört värdefullt testning kan vara för organisationer. Felrekryteringar är ju väldigt dyrt (uppskattningsvis 1-1,5miljon kronor per felrekrytering).

Inom testpsykologin har det forskats en hel del på området kring tester, och man vet nu vilka förmågor som bäst kan förutsäga framgång. Och trots att alla jobbannonser kräver ”social kompetens” så är det faktiskt IQ som är mest avgörande för om du blir framgångsrik eller inte! Det gäller oavsett vilket jobb du än söker (nästan 65% av din framgång kan förklaras av IQ. Handstilstest, å andra sidan, har väldigt liten förmåga att förutspå din framgång).

Den senaste forskningen har resulterat i att testpsykologerna nu har delats upp i två läger: robotar och spådamer. Robotlägret anser att testresultaten (framförallt IQ-test) bör vara allenarådande när man rekryterar, medan spådamslägret anser att det även krävs ytterligare psykologisk input (gärna m.h.a. ytterligare tester och personliga möten) för att bedöma lämpligheten i en person. Vad tror du?

Inom testpsykologin rasar iallafall debatten vidare, fortsättning följer.

 

 

Det här inlägget finns också på: Engelska